Kör försiktigt, herr chaufför!
Vi äro så lyckliga båda.Ett tempel den är, som sig sjungande rör
er trånga, svarta låda.
Inom dess väggar, de sträva, grå,
dansa minuter som änglar små
med morgonröda kinder.
Glimt på en kind - lyktstrimmor gå...
Skuggdans och blickar i tinder.
En något rangel på slirande ban!
Pass var Triangel mot slutet av dan!
Ljusstrålen löper så tyst framför
att skydda för brakande våda.
- - -
Kör försiktigt, herr chaufför!
Vi äro så lyckliga båda.
Stöt i hornet, herr chaufför!
En mörkning jag skönjer vid kröken.
Figuren är mystisk, som vinglande kör
i gråa vattenröken.
Är det ett fordon, så stort som ett hus?
Halvslocknad lykta med fosforljus -
en rusig karl vid ratten?
Magraste hals... Ingenting alls!
Ängsliga dunster mot natten...
Stopp! Är ni galen!... Nu är han förbi!
Hörde signalen - en frän melodi,
totad ihopa med falskt gehör
och vissnade ljud som spöken.
- - -
Stöt i hornet, herr chaufför!
Stöt klart, så det skallar i kröken!
Tack för vakten, herr chaufför,
å egna och kärlekens vägnar!
Hur gynnsamt, att dimman har brustit framför,
att ödsligt ej det regnar!
Månen i blinken en gullgul spång
timrar och lindar vid lätt chanson
av lövbrus omkring skärmen.
Afton, bliv lång! Ännu ett fång
knoppar må brista i värmen.
Dansande låda, med gungning och skalv,
tack för oss båda! Vi dväljas i valv,
skinande valv, där man lyran rör,
där glädje och skönhet oss hägnar...
- - -
Tack för skjutsen, herr chaufför,
å egna och kärlekens vägnar!
B Sjöberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar