som visornas björnar och vide
och sjutton i knegandet gåve
och låge i stället och sove
och slöte sitt öga och tege
tills vårsolen småningom stege
ur mörker och frost och elände
och väckte en vår som den vände
I jubel och ljus - ja, du store,
så ytterst behagligt det vore!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar