blommande ris vid min kåta,
sången I sjungen på fjällvattnets strand
smider mitt hjärta vid lav-viddens gåta.
Jokkarnas jojkning i tigande land
månde till sorgebot båta!
Vindnötta mark, där piparens skri
tidlöst och tröstlöst förklingar,
lär mig din sommars hjärtmelodi
sakta vid suset av vildandens vingar!
Molnet som reser förteget förbi
hälsning från fjärrfjällen bringar!
Vindnötta mark, dina hukade ris
ödmjukt Guds under förkunna.
Ekolöst dagen i ditt paradis
flyr för att gästa det svunna.
Gäst är jag ock, och på färdemäns vis
vill jag på undret här grunna.
Kåtan som skänker på vallfärden lä
hägnad av vågskvalpet talar
milt med sitt rödsvarta doftande trä
vänskapens språk, som hugsvalar.
Trygg som ett barn på sin moders knä
bor jag i fjällfredens dalar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar