Vaka, själ, och bed

 

Vaka, själ, och bed
och till strids dig red!
Räds, att frestarn lägger snaran,
där du minst förmodar faran:
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed!

Uti lustans spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar.
sig till ljusets ängel skapar.
tills dig snärd han får
uti lustans spår.

Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm
under världens larm.

Vaka, bed, min själ,
bliv ej köttets träl
och låt världen dig ej köpa;
vad dess barn så efterlöpa
är ett flyktigt väl,
Vaka, bed, min själ!

Glädjen flyr sin kos:
nöjet är en ros,
som med fagert sken dig dårar,
men dig, när hon brytes, sårar,
vissnande därhos.
Glädjen flyr sin kos.

Lyckans falskhet känn!
Bäst hon smilar än,
ditt uriebrev hon skriver;
Joabs kyssar dig hon giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn!

Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål;
dryck, som törsten icke släcker,
resekost, som icke räcker
fram till resans mål.
Vad är ärans prål?

Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens resenärer.
Men det hopp, som hjärtat närer,
skall ej gå i kvav
uti tidens hav.

Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josue hand.
Sök det goda land!

Arvet ej förspill,
som dig hörer till,
endast du vill bedja, vaka,
världen och dig själv försaka,
Jesus följa vill.
Arvet ej förspill!

Vaka, bed och strid
än en liten tid!
Snart ditt Kanaan skall hinnas,
kronan räckas, palmen vinnas
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!
 
J O Wallin: