när de fått skönhets gåva på sin del;
du vet att för min själ, den kärlekssjuka,
du är den skönsta, dyraste juvel.
Dock säger mången, som din min betraktar:
dess makt att väcka kärlekskval är klen.
Att säga, det är falskt, jag väl mig aktar,
fastän jag svär det för mig själv allen'.
Och för att visa, att ej falskt jag svurit,
ha tusen suckar, blott jag tänkt på dig,
en på den andra följt och vittne burit,
att du, fast svart, är skönast dock för mig.
Svart är du blott i vad du handlar galet;
därav, jag tänker, kommer väl förtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar