om alla världens ting.
Jag hör dem resonera -
visst om Saturni ring!
Men medan orden svalla,
min själ långt borta är:
jag hör ej på er alla —
jag hör min hjärtanskär!
Jag måste, att dem villa,
ju hövligt mot dem le
och låtsas lyssna stilla;
högst sansad de mig se.
Men tyst, men tyst — i drömmar
långt borta nu jag är;
till hjärtat glädjen strömmar:
jag ser min hjärtanskär.
De orda om hur farligt
vår värld dock löper vill;
de tro, att helt allvarligt
jag lyssnar nu därtill.
Och så — det är otroligt
hur falskt dock är ens sinn! —
så ler jag och har roligt
med hjärtevännen min!
4. 12. 95.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar