Vår tid är uppfinningars gyllene tid,
ja, så att man riktigt kan baxna därvid.
En tysk utav bomull och blånor gör krut,
så ej man törs klä sig i skjorta till slut.
En munter fransos letar upp en planet,
så stor som... Gud straffe mig, om jag det vet!
Vem har ej guano hört nämnas, med tack?
Sin näsa en engelsman först däri stack.
Att Sverige på denna mångtävlande fart
ej skulle bli efter, är tämligen klart.
Från fordom vi hava haft snillen i mängd,
nu ökas den listan var dag till sin längd.
Ja, snillen vi hava, och det med besked,
de största dock finnas i krigarnes led.
Snart Polhem, Berzelius, Scheele, Linné
väl bliva fördunklade av vår armé.
Där finner man dagligen någonting opp,
som måste förvåna i tidernas lopp.
Vem har ej hört talas om denna ventil,
man anbragt på "kasken", så ytterst gentil?
Och sedan den mössa, man uppfann i fjol,
som varken kan skydda mot regn eller sol?
De krigiska snillen om krig ej sig bry,
de hava i stället sig nedsatt att sy.
Och sinnrikt och snillrikt, med smak och behag,
de lappa och skarva och ändra var dag.
Ej Gustaf den store har tänkt på en strid
så mycket som de på en söm, i sin tid.
Fast staten i allting behöver reform,
så tänka de endast på ny - uniform.
Av nålen de hoppas odödlighet sist,
en skräddare, galen, har bitit dem visst.
Och senast har nu man påfunnit ett sätt
att hälsa för krigarnes osälla ätt.
Med blängande ögon, och fingrarna två
mot himmelen höjda, så skola de stå
och kika sin förman så barskt uti syn,
att han får förskräckelsens färg uppå hyn.
Men fingrarna, som emot himmelen stå,
de tyckas just säga till Skaparen så:
"Hur länge, o Fader i sällhetens rum,
tillåter du världen att vara så dum?"
(1847)
W v Braun:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar