Först skrev han en liten vers
om hur allting var emot och tvärs.
Sen förmälde hans klingande lyra
att världens vidriga gång
den kom han ifrån vid sin sång
och sitt skaldskaps svingande yra.
Men så i ett tredje ode han
vände: kved och sa att
han ville bli en som stred, och bad att
o, i flod som Kristoforus stode han!
Och sen blev han ännu timidare,
och nu visade i en skiss oss
att det sista var likt Narkissos,
att han såg blott sig själv o. s. v.
Och som domargill självkännaradel
för op. 5, protokollen
i målet mot de invärtes trollen,
besteg han sin pegasussadel.
Så förökar sig flitig och rask
hans oeuvres binnikemask.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar