gick bort, som av den Högste det bestämdes,
då stod naturen tigande och skämdes,
ty bättre växt ej ur dess mull sig rankar.
Var är du nu? — Förintad här jag vankar,
se’n drömmens värld i spillror sönderklämdes.
Nu göms i jord, vad hos dig kroppsligt nämndes,
men himlen hyser dina fromma tankar.
Dö var din lott: som dödlig blott, i gruset
Gudomligheten kan sig uppenbara;
men blott, vad stoft var, har med döden pliktat.
Själv lever du, din ära bor i ljuset,
och oförvansklig skall den evigt vara
i vad på jord du verkat har och diktat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar