och i en tiggares dräkt
kommer han emot mig.
Han går böjd och oigenkännlig,
men hans ögon förfölja mig.
De ge mig ingen ro.
De borra sig in i mig som en bottenlös klagan.
De äro ett barns bön i ångest.
De äro ropande, sönderbräckta örter på ängen.
De riva undan mitt täckelse och min klädnad
- jag skakar som i frossa.
Fattig och naken står jag inför dem.
Och i andakt kastar jag mig ner inför hans ögon.
K Söderholm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar