Till Carl Larsson på 60-årsdagen

Diktarefurste i färg och i linjernas levande böljgång, 

solskensbarn i din konst, solig och fruktbar och rik! 

Tag en hälsning från en som det aldrig blev givet att skåda 

samma natur så sällt, soligt och hjärtligt som du. 

Troner och riken ha ramlat sen först jag mötte din genius: 

ack, jag var blott liten grabb, först du förtjuste min själ 

med dina gubbar till Dödens ängel och Andersens sagor, 

Kasper och Fältskärns bok – mycket har skiftat sen dess. 

Trappan jag minns med ”Plats för freskomålning” på väggens 

gråa och livlösa plan – ståtligt du fyllde dem, du! 

Tack skall du ha för allt (och tack för din etsning, det enda 

verk av en konstnär, som fann väg till min fattiga vägg). 

En sak likväl jag har emot dig, det kan jag ej neka, 

käre Carl Larsson, blott ett försteg jag har framför dig: 

aldrig, som du och Zorn, har jag varit i gruff med polisen, 

varken Berlins eller vår, för min osedlighets skull... 

Dock, även där kan jag se, med hjälp av min redliga vilja, 

något som talar för dig: flickan är verkligen söt. 1) 

Hell dina sextio år! Du bär dem med rättmätig ära. 

Milt du ler i ditt skägg åt futuristdillerit, 

åt the kubisters tråkiga skämt och åt målaremoder, 

icke bättre ett dyft än krinolin och turnyr. 

Mitt i allt detta skoj är du forntid och nutid och framtid – 

lugnt jag kallar dig så: sann och rätt futurist! 

1) "Modellen skriver vykort": konfiskerad av polisen i Berlin.

 
H Söderberg: