Ingen vet hur långt från oss du är.
Vi kan gripa kring din svala hand,
men du vandrar i ett okänt land.
Ändlöst mörker släckte din pupill.
Dina ögonlock vi sluter till,
dina händer knäpper vi ihop.
Långt från liden ekar gökens rop.
Genom fönstret flyter doft från hägg,
som i blommor lyser vid vår vägg,
men vi tänker på den svarta mull,
som i vår skall öppnas för din skull.
Gräs och sand bevarar dina spår
i de marker, där du gick i går,
till dess sommarregnens milda gråt
sköljt den sista led du glatt dig åt.
Ingen vet vad döden innebär:
du är här och ändå inte här.
Redan sjunker du mot minnets ro
att bland alla glömda sedan bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar