Sömn som enda hopp.
Av jorden lever trädet
en meter från hans kropp.
Stövelklädd är foten.
Vad spelar det för roll.
Björken sträcker roten
exakt åt samma håll.
Se björkens fingrar gripa
så girigt efter skyn.
En ensam skorstenspipa
står huttrande i byn.
Hör vindens klagovisa
i rör och skorstensplåt.
Men samma vind vill prisa
allt liv i lövens låt.
Rannsaka buk och lever.
Tyd plåtskelettets tjut.
Som björkar överlever
gör människan till slut.
Som skorstensstocken faller
på stövelmannens kind
skall dödens tunga galler
rasa för en vind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar