hälften svart och hälften gul,
surrar kring i landsvägsdammet,
är visst inte ful.
Sländan har en brokig tröja,
skiftande i blått och grönt,
och däröver silverslöja.
Det är ganska skönt.
Men Maria Nyckelpiga,
glimmande liksom en sol
med små prickar underliga
på en guldröd kjol,
hon är fagrast dock av alla.
Hon är vän, och hon är glad.
Och vi dansa, och vi tralla
på en myntas blad.
A M Roos:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar