över sådda land en vår,
tyst och hemligt de sig fröjda
över ting du knappt förstår.
Deras kroppar, framåtbrutna
över jordens födslorum,
bli med blomstren inneslutna
i ett stort mysterium.
Stör dem icke! Deras möte
är för heligt att bli stört.
En gång i din moders sköte
har du själv dig plötsligt rört.
H Blomberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar