där ligger, som ett fagert kvinnolik,
en grann gallionbild kastad i min vik:
en mö med lyra lagerkrönt i handen.
En gång, då skeppet drog till fjärran landen
och avsked bjöds med blommor och musik,
hur stolt du sken, på segerlöften rik,
du arma bild -- en spillra nu i sanden!
Säg, gyllne sångmö, vi du övrig blev,
då seglarn krossades på dolda rev
i vårdagsjämningens stormdigra nätter?
Åt fiskarns små jag dig till leksak ger
att tälja båtar av och sådant mer.
Det roar barnen. Själv gör jag sonetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar