när månens skära steg ur dimblå sky.
Hon steg helt stilla ur sitt traktorsäte
och neg tre gånger djupt för månens ny.
Tre gånger neg hon djupt för månens skära!
Vem niger väl så vackert nutilldags?
Vad bad hon om? Att trädan skulle bära
till sist en vacker skörd av gyllne ax?
En stum besvärjelse av livets lagar,
ur gången tid en nästan hednisk rit?
Nej, Gud, som styr för alla våra dagar,
o, låt omsider vännen komma hit.
...
Ty allt hon bad om på det stilla fältet,
alltmedan månen gick sin tysta ban
under det osynliga Vinterbältet,
det var: "Låt vännen komma hem från stan!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar