och sig förföljas se med harm.
Svårt att en nässla få till amma
och näras vid så vresig barm.
Dock får man sig i puppan gömma
och bli en fjärilskandidat.
Ja, blommorna din härkomst glömma,
där ingen är Aristokrat. —
Men varför dig till liljan böja?
Se, Mutter väppling håller krog!
Hos henne kan du gärna dröja,
hon ger dig villigt, ger dig nog!
Din ätt ändå bland nässlor trives,
på sådant lever mången man.
Du vita jämt från kålen drives,
ditt ursprung ej förnekas kan.
*
— Men lycklig den, som äger vingar!
Den når väl höjden någon gång.
Glatt från förtalet du dig svingar
och blev dock ämne för en sång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar