Vid Tångahallar

Blå i sommarsolen 

Skälderviken svallar, 

kastar långa böljor 

lätt mot Tångahallar. 

Fiskarns hus på backen 

mellan aplar vänder 

röda gavelspetsen 

vänt mot vik och stränder. 

Bjärre härad breder 

ut sig rikt och tvager 

vångars korn och vita 

hus i solskensdager. 

Liten byting plaskar, 

slår sitt skratt och trallar 

nu i morgonbadet 

invid Tångahallar. 

Fiskarns tös, som travar 

jämt i strävsam backe,

kännes väl igen på 

liten lingul nacke. 

Mjukt om tunna lemmar 

lätta vågdrag flyta, 

solbrynt huvud lyckligt 

ser frän klarblå yta. 

Upp kring lyftad, spenslig 

midja pärlor spritta, 

bruna händer plaska, 

ögon muntert titta. 

Hårda fötter stampa 

bubblor upp ur sanden. 

Gamla mormor håller 

paltorna på stranden. 

Gråa, fula paltor, 

sommar-, vinterkläder: 

lappas jämt och hålla 

dock i alla väder, 

varit med på fiske, 

när som skummet rukit, 

skylt för kropp, som darrat, 

medan seglen strukit, 

rivits tu, när stretigt 

skogsris hemåt bärgats, 

och vid hallontiden 

svårt bland snåren färgats. 

Plagg nu glöms och annat; 

härligt här att vara! 

Skönt det friska vattnet 

slår om skuldror klara. 

Skönt i sommarsolen 

Skälderviken svallar, 

kastar långa böljor 

lätt mot Tångahallar.

A U Bååth: