Värmande brasor och flammande bloss
lockar så vänligt på oss.
Ensamma går vi och frusna.
På avstånd från Kristus går det så.
Det är så lätt att lockas då.
Så sätter vi oss bland bespottare
och känner en trivsam ro.
Men inget blir sagt om vår tro.
Så blir man en kameleontkristen.
Bekännelsen blir suddig och grå,
lik tuvan man sitter på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar