Julrim

Dessa kunna beröra de mest skilda ting, från Absalon till Öronspruta, men man måste alltid hålla sig strängt till sanningen, därför att det är så gräsligt sällsynt nu för tiden.

Man kan börja så högt man vill. Grannen börjar och den andre fortsätter:

Adelsmannen ropar "leve!" 

för sig själv när han blir greve.

(En socialistisk sättare vill att jag istället skall skriva

Adelsman är varje son 

som till fader har ett "von"

Nej, sättare, det är ett dåligt sätt)

Bonden sig med fingrar snyter,

när hans blåda näsduk tryter.

(Socialisten föreslår:

Bourgeois är varje bracka

som ej lånar dig en hacka.

Nej, jag går ej in därpå! Avbryt mig ej mer)

"Cisådär!" vi ropa när

fästmön får en annan kär.

Dvärgen skiljes lätt från jätten,

se´n man omsorgsfullt har mätt´en.

Enkan uti livets öken

spökar ut sig som en fröken.

Fröken kallas varje mö,

som ej vill som sådan dö.

Göken lägger ägg hos andra

för att slippa barnen klandra.

Hämnas är så fult, att man

blott i smyg det göra kan.

Ingenting retar så en kapten,

som när ej groggen är riktigt ren.

Jag kan ej äta den framsatta biffsteken,

förthy den företer tydliga livstecken.

Kon med hornen går att stånga.

Stångjärnshammarn går med ånga.

Lantbruk blir en ren skandal,

idkat av en amiral.

Mormorn i mormonens länder 

får sju barnbarn uti sänder

(ty hon blir ju alltid styvmormor).

Nansen uppå Nordpolens topp

värmde sig med en galopp.

Ovanpå terminens slutpisk

tröstar gossen julens lutfisk.

Pigan smädar livligt frugan

i den trevna jungfrustugan.

Qvinnfolk äro ganska bra

att vid varje bröllop ha.

Rosen är rätt skön, men lilja

rimmar bättre uppå "vilja"!

Strindberg guldet vill fixera

för att mig testamentera.

Tvillingar och gamla växlar

gör att fadren färgen växlar.

Ugglan på sitt huvud vrider

så att det går av omsider.

Vinet är den dryck, som man

plägar ge en gentleman.

Wallenstein var visst ej feger,

men - han dog dock uti Eger.

Xellensen får regera,

vad kan man begära mera.

Yxan tjänar till att sätta

yxskaft på, och det med rätta.

Zoologen mördar lärkan,

för att se om hon har kvärkan.

(Denna sjukdom heter egentligen kvarkan och förekommer helst hos hästa, men hos lärkan måste den för rimmets skull heta kvärkan. Inga invändningar).

Åskan för försäkringsbolag

vållar ett förfärligt olag.

Älskande ha ofta gnabb.

Andra stackare ha skabb.

Örnen stolt i molnen flyger.

Björnen lömskt i farstun smyger.

Det senare vill säga, om björnen är så usel, att han är en människa. Ty dylika björnar lär det finnas, enligt vad du, rodnande läsare, synbarligen vet. För oss andra är det icke så farligt. Vi skjuta ett godmodigt revolverskott ut i förstun och fortsätta därpå föra julestuga, bland annat roande oss med julgåtor. 

A Wallengren (Falstaff, fakir):