men ändå bär det knutar av ljus.
Vi bor här bara på nåder och lån
och måste snart flytta härifrån.
Och ändå är det som tiden stod still
för vi har ju ej annat att ty oss till
än detta hus med väggar av sång -
och ej som andras av stål och betong...
Och fast det är bräckligt så vill vi bo kvar
för det är ju det enda vår kärlek har
och vi får aldrig annat än detta hus
med väggar av sång och knutar av ljus...
R P Olofsson:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar