ser jag stundom stjärnor
över dunkla molnbryn
i en plötslig klarhet simma.
Genom dessa dunkla åren,
där jag ofta trodde
att den gode Ängeln vikit från mig,
har han dock
- o under av nåd! -
följt mig troget;
ty stundom när i
övermäktiga kvalet
min ande dignat,
har jag plötsligt känt hans
sköna kärleksögons
blick ned i mitt hjärta
stinga hett likt
varma tårars rinnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar