En flicka, ett fattigt och svultet skarn
från gränderna i Berlin,
har strypt sitt tre veckors gossebarn
av fruktan för svältpiskors vin.
Men samhället hämnas ju mänskors mord,
så snart det brottslingen når...
Den bleka flickan vid rättens bord
fick tukthus i fyra år.
*
1916:
Det sitter en kvinna förglömd i en gränd
och lyss till kanoners dån
och viskar med blicken av lycka tänd:
"Hur gott att jag strypte min son!"
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar