Hjärtans lust! Si havet, huru stilla
det ligger, som en glittrand´ spegel,
så blankt som silver smält i degel.
Allt är blitt, och höres ingen villa.
Marken står i flor och fullan grödna,
och skogen bär sitt löv i fägring.
På bergen djuren ha sin lägring,
intill dess att dagen synes rödna.
Kyle västvind saktlig börjar susa,
små fåglar leka, pittra, springa,
fru Nachtigal man hörer klinga.
Allt fröjdar sig, ty här bo Pax och Musa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar