Svarta svanor, svarta svanor
glida som i sorgetåg,leta sjunkna solars skimmer
i den nattligt dunkla våg.
Mörk, liksom i eld förkolnad,
är den rika fjäderskrud,
näbben, stum i blodig purpur,
ännu bär om branden bud.
Vita svanor tamt i vassen
kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor,
ut, I barn av natt och glöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar