torsdag 1 augusti 2024

Vid Gammalsvenskby-bornas ankomst

 















Välkomna i Er moders famn, 
I käre svenskar från fjärran, 
som hållit i helgd Ert svenska namn, 
Ert språk, Er tro till Herran ! 

Vad allt I ärvden i psalm och sång, 
i gammalsvenska seder, 
hos Er växt friskt i minnets fång 
och hållit högt i heder. 

Så trofasthet mot ideal 
till slut har vunnit seger, 
och efter trångmål, nöd och kval 
ett fosterland I äger! 

***** 

På härskarbud gick fädrens tåg, 
trots frälserätt, mot söder, 
från hem och härd vid baltisk våg, 
där än bo fria bröder — 

på blytung fot ett ändlöst tåg 
till Djeprns flacka stränder, 
där Gammalsvenskby snart man såg 
uppbyggt av svenska händer. 

En folkö i ett upprört hav, 
vars bränning bröt mot stranden, 
där svenskhetselden härdning gav 
åt sinnet och år handen. 

Den lågan, som I fått i arv, 
tänt hopp i tunga öden, 
och jorden tvangs med plog och harv 
att giva bröd i nöden. 

***** 

Men trycket blev för hårt till sist 
och minnet reste kravet 
att börda få vad fädren mist — 
ett hem vid balterhavet. 

För tårskymd blick på mörka skyn 
då steg en rosig hägring, 
och Sverige, Sverige blev en syn 
av ursvenskt hem i fägring. 

Då flög ett rop ur hjärtegrund: 
”Hem! Hem till fadershuset”! 
Och nu är Er den drömda stund 
om hem i nordanljuset. 

I han från nu ett fosterland 
att älska, tjäna, hedra, 
dess hävd, dess hopp, dess fria strand 
från nu ock äro Edra. 

***** 

Vi se i Er ett tidens salt, 
som skall dess löshet döma — 
den svenska bondens urgestalt 
vi inför Er ej glömma. 

Så skifta vi rätt med varann 
de pund vi ha att skänka. 
Den svenskhetseld, som hos Er brann, 
skall evigt för oss blänka. 

Vårt solkors på sin blåa grund 
nu i sitt hägn Er tager, 
när skaran i högtidlig stund 
in över gränsen drager. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar