och utur förbannelsens gropar,
till nådenes grundlösa hav över sky
jag suckar, och beder, och ropar:
Gud vare mig syndare nådig!
Jag usle har djävulen offrat min själ
och kroppen åt köttsliga lustar:
de voro mitt herrskap, och jag deras träl,
däröver jag hjärtligen pustar.
Gud vare mig syndare nådig!
Jag haver med världen i överdåd ränt,
mot Herren i himmelen rasat,
min rygg, men ej ansiktet, till honom vänt,
och aldrig för helvetet fasat.
Gud vare mig syndare nådig!
Nu törs jag ej träda för Herranom fram,
ty synden har skilt oss så vida;
jag ligger begraven i blygsel och skam
och måste i elände kvida:
Gud vare mig syndare nådig!
Då Gud med basunaröst utgav sin lag,
vek folket av räddhåga fjärran.
Ack! huru vill jag uppå vredenes dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig!
Si, Herren är helig, jag sölad i träck,
han eld, jag är halmstrå och tjära:
för helighet går jag i aska och säck,
hur ville jag gå honom nära!
Gud vare mig syndare nådig!
Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där stå mina synder beskrivna,
och slår jag min' ögon til jordena ner,
där äro de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig!
Upp över mig står en förtörnader Gud
och helvetet gapar inunder;
på sidorna syndernas klagande ljud
och lagens förskräckande dunder.
Gud vare mig syndare nådig!
Mig förestår domen, mig följer på rygg
den evigt osaliga döden;
omkring mig är världen, som skapar sig stygg,
och inom är samvetesglöden.
Gud vare mig syndare nådig!
Vart vill jag mig vända? Var tager jag tröst
i sådana jämmer och smärta?
Fort, fort mina händer, slå häftigt det bröst,
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig!
Slog Moses på klippan med staven en gång,
så måste hon brista i floder:
ack! kunde jag märka ett dylika språng
av lustarnas stenhårda moder!
Gud vare mig syndare nådig!
Ack, otrogna hjärta, vi vill du mig så
nu efteråt plåga och kvälja,
som smickrade fordom, att du måtte få
mig syndaförgiftet att svälja?
Gud vare mig syndare nådig!
Dock om du skall bliva med allvar uppväckt,
så bör du i stycken förkrossas:
då bliver du offer, som Gudi är täckt,
och jag utav nöden förlossas.
Gud vare mig syndare nådig!
Ack! Herre, slå sönder mitt hjärta av sten
och skapa i stället ett annat.
Gör själen från all sin orenlighet ren:
jag haver nu lustan förbannat.
Gud vare mig syndare nådig!
Min Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv
och tag ej ifrån mig din Anda!
I hjärtat dess rika hugsvalelse skriv:
låt blod mina tårar beblanda.
Gud vare mig syndare nådig!
Jag menar det blodet, som flyter så milt
av nådastolsvingarna neder;
det haver din vredes förbannelse stillt.
Det tror jag och tröstligen beder:
Gud vare mig syndare nådig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar