renen - än levande - skälvde,
medan de giriga näbbarnas spjut
sprängde de glober, som välvde
ångestfullt röda mot himlens sken,
innan det bländande hugget ven!
Korparna åto av sarvens bog,
innan dess livsgnista släcktes.
Räddaren fanns ej i Pjeskers skog,
Gud ej av ångesten väcktes.
Korpnäbbar sleto i levande kött.
Ögonens hålor gapade rött.
Hackspetten trummade mot en tall
hjärtlöst sin hungers koraler.
Vinden gick sval i kronornas svall,
lekte kring Nornans lokaler.
Tystnaden sjunker kring sarvens kval.
Detta är suckarnas dal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar