jag vill ta mig en tjang:
En flicka, som står där på badhustak!
Som man kan skåda båd fram och bak!
Hå, hå håjamän!
Knäpp spydig min sträng:
Ej vill jag ha’
en flicka, som alla med ögon kan ta’,
väl har hon en slöja på,
men kontur av vart strå
genom vattendränkt slöja man ser!
Som humbug såd’na seder sig ter!
Må jag få orgel skön,
jag vill sjunga en bön:
Låt jungfrun sig öva i sporten,
men låt övningen bliva av den sedliga sorten:
ibland med kläder på
för att övad kunna mot sjönöd stå.
I regel hon plaskar dock hurtigt om
i dräkt likt den hon till världen kom.
Blott jungfrur bland jungfrur bada då;
dä’ ä skick!
och ingen nyfiken dit kastar sin blick!
Men ungfar och ungmor till badhuset gå:
häj, kläderna av och på huvudet stå
i böljan, som skyl’ den lekamen.
Se’n, när de på badet sig torkar, och mor
i kyskhet sin rygg emot ungfar vände,
i hurtiga humorn hans hand då for
med smällande klang – emot hennes ände.
Hon vände sig om. Ack omen:
Hon häpen sig glömde,
men, blygt vid hans bröst hon sig gömde.
Lyd nu mina råd, och vi skola få se,
att Gudliga seder snart sig te
bland flickor, så också bland kärnge.
De då ej mera i kikaren gluttar,
när nakne gossen i böljan skuttar!
E Ofvandal:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar