Nu har jag hunnit nära hamn i livet,
på bräcklig farkost över vreda vågor,
och jag skall svara snart på domarns frågor
om gott och ont, som vart av mig bedrivet.
Förr var min själs begär åt konsten givet,
och hjärtat fylldes blott av hennes lågor; —
nu är det en utav dess största plågor,
att så det vart på vilse bana drivet.
Vad hjälper jordisk kärlek nu, den såta,
då döden mig i dubbel skepnad motar?
Den ena given är, den andra hotar.
Ej pensel och ej mejsel mer mig båta, —
nej, Herrens kärlek blott, som sig förbarmar,
och som från korset bjuds med öppna armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar