Höstmorgonen

 

Gyllne stå morgonens träd, och den milda döden

lyser över kronorna.

Tonande livets våg, som sjunker,

i ditt flöde själv en droppe,

tårad glädjes lust och speglande under,

till att lyftas, famnande ljuset

och förgås och brista men ej dö...

höjer jag hjärtats lov

till dig, till dig!

i mitt blod din sommar susar,

tonande ljuva Liv!

V Ekelund: