ur gamla flaskor för oss hälld?
Åt ungdomen, som flyr likt drömmen?
Åt skönheten, likt blomman fälld?
Nej, tacksamheten höje rösten,
I gamle, till en sång åt er.
Blott kransar våren ger, men hösten,
den gyllne hösten, druvor ger.
Se, åt de älskansvärda gamla,
vad fröjd behagen ännu gömt,
då endast ångrens kval sig samla
kring mången ung, som allt re´n tömt!
Se gubbens ögon! Skalken smyger
ur dem ännu i hemlighet
och väpnad över bordet flyger
till gumman med en vink: du vet!
Han far med hälsan att beställa
åt dem ett bröllop än av guld.
Ty ägnom skålen åt de sälla:
För seklets hälft, som snart blir full!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar