Solen vandrar bakom bergen
sin dunkla stig.
Natten är så tunn i färgen,
vit, underlig.
Björkar i sitt ljusa hölje
står tyst och hör.
Inget nyväckt fågelfölje
som tiden rör.
Ytan veknar till en bölja
kring varje ting.
Under barken kan jag följa
var årens ring.
Se hur botten på min sjö
i dagen stiger!
Något finns som ej ska dö.
Finns där och tiger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar