Marken luktar löv; och byn och skogen somnat
kylda under skymningen, av höstens ånga.
Bara några rop från vattnet, plötsligt plask;
hårda ljud som inte slipas av i flykten.
Sakta blir jag varse att det sker nånting i mörkret:
frosten tågar tyst och genomskinlig över markerna,
jorden härdas under stegen, blasten mjuknar, svartnar,
dold i mörkret, och de våta löven börjar prassla.
—
Solen hängde sval och mässingsgul mot hög och
tunt blå himmel,
sjön var blek idag, aspdungens viskning fladdrade till
marken;
snön, när kommer första snön och visar oss att svart
är jorden ——
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar