nu har jag slutat vad jag hade för mig,
och är just lagom trött och lagom mätt,
och inget särskilt är det nu som stör mig.
Nu skall jag sitta i min stol i fred
och röka i min gamla trogna pipa,
och tänker inte bry mitt huvud med
sånt där som ändå ingen kan begripa.
Men först skall jag dra ner min rullgardin
och stänga ute månens fadda glitter.
Han har en sådan melankolisk min,
jag blir beklämd, hur trevet än jag sitter.
Han liknar nån sån där förtrollad prins,
en pretendent, en missnöjd och besviken,
som jagar efter sånt som inte finns
och drömmer om försvunna kungariken,
en trånsjuk vagabond, som går och går
och aldrig hinner fram till sista kröken,
en rätt suspekt figur, och jag förstår
att kloka hundar skäller på den göken.
Så där, nu är det stängt och bommat till,
nu har jag rullat ner, nu kan du styra
din strykarstråt vart tusan helst du vill.
Här bor en man som har betalt sin hyra.
S Lindström (Tristan):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar