och allt får nya skott,
då tvingas jag att tänka på vårarna som gått
kring tysta stigar förr med löv och sav.
När livets röster jubla ur myr och skog och teg,
där vinterdunklet teg,
jag minns de ungas röster och deras lätta steg -
vart gingo de, var blevo de väl av?
Hur käckt, hur glatt de följdes åt i livets morgonglans!
Lätt mödans seger vanns.
På skymningssvala stigar de tågade till dans,
ur svala källor släckte de sin törst.
En gick på trygga vägar vid en trygg och älskad hand
och vann sin lyckas land.
En annan skänktes sorgen blott, det händer så ibland.
Hur vet du, vilken gåva som var störst?
Jag hör de unga stegen, hur lätt de dansa hän - - -
Nu grönska markens trän,
men snart skall vägen kröka mot livets höstdomän,
och dagen blir ej mer så ljus och glad.
O, alla unga hjärtan, o allt som vandrar ungt,
må hösten komma lugnt
och gömma än en glimt av vår, när skuggan faller tungt
och röda skälva aspens sista blad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar