Gullebarns vaggsånger 1

Spörj östan, spörj västan om tankarnas gång.
Gullebarn, Gullebarn lilla!
Skum är din faders säng och trång.
Ovan susar där natten lång
gräset på torvorna stilla.
Allt hos mig som kärt honom vart,
flätan som faller tung och svart
över min tröjas knäppen;
allt hos honom, min unge falk,
pannans höjd och draget av skalk
över den krökta läppen —
allt som sökte vartannat fick
bultande hjärta och röst och blick,
sjönk i ditt liv förenat.
O min son, min älskade son!
Husvill kärlek, som mötte hån,
fåfängt världen har stenat.
Husvill kärlek, som själv jag begrät,
sprang i blomma och skrider
fram genom alla tider:
han blev du, han blev evighet.