(Tillägnade alla dem, som äro fångna i vantro, förtvivlan och andra svåra synder och laster):
Aldrig skall den breda hopen
kunna höra ångestropen
från en ensam mänskosjäl.
Därför är min röst som dumbens,
ensam mellan ungkarlsrummens
väggar tiger jag ihjäl.
***
Ty verkligheten blev för tung att draga
för den som städs förblev en övermaga.
***
Visst är min ande mycket pauvre,
men jag är lycklig när jag sover.
***
Vad önskar jag mer än att äta och sova.
Vi skulle jag börja ett "vita nuova"?
***
För mig har livet ändå något värde.
Jag går och samlar lump på Lagårdsgärde.
***
Visst har jag blivit gammal och ganska ömkligt kväst,
men mänskor har jag älskat och böcker har jag läst
i min ungdom.
***
Jag som är kulmen utav fyra släkter
har fått att dras med många själsdefekter.
H Löwenhielm:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar