på stora mörka läderlappsvingar.
Stormen rusar efter de våta septembervägarna;
här och där finns en lykta som den vränger.
Än står träd gröna
men blåsten piskar dem att vända bladens undersidor ut:
de står som vitgröna spöken i det fladdrande lyktskenet.
Det kvällsgula fönstret skär en ljusare rektangel ur den grusbruna vägen;
över den tassar ett lämmeltåg av vissna löv.
Och om söndagen bedrar de gula björklöven på den fuktiga gräsmarken
försenade champinjonplockare.
Borde inte sista ordet i dikten vara "kantarellplockare"? Champinjoner är väl inte tillräckligt gula för att kunna förväxlas med höstlöv?
SvaraRadera