där andra lärkor gunga,
men aldrig de besjunga
en slätt som du ändå.
Och vårens blåa nätter
och sommarhanegällen -
på vilka andra ställen
bli de högre och mer blå?
När alla dina ängar stå med morgondagg och glittra
och lärkorna stå upp omkring din älv,
du tonar som en skimrande och guldbesträngad cittra,
den Vår Herre haver stämt och spelar själv.
När pingsten vandrar över
de sunnanvända bergen,
o, aldrig skiftar färgen
så skönt som då på dem!
O julinatt med klöver
och sträv musik av knarrar
i skymningen som darrar
över slätten och dess hem!
Men skördemånans vind går fram med böljegång i säden,
till ladorna stå digra av ditt korn,
och luften blir septembriskt sval och tindrar över träden
kring kyrkan och dess koppartäckta torn.
Jag minns - bland tusen andra -
en vinterbister gryning,
när över bergens dyning
låg dagerns gröna bård.
Men jag såg lyktor vandra
i drivorna kring husen
och redan skeno ljusen
ifrån stall och ladugård.
Mot morgonbleka stjärnor stego pelarstilla rökar
och dimman steg ur älven som en sky
och det ljöd dämpad bjällerklang i vägens fjärran krökar
och sidensvansar flögo mot var by.
Det finns väl andra byar,
där andra mänskor födas
och somna från sin mödas
och glädjes bråda år,
och sommarns lätta skyar
de gå väl mångenstädes
och morgonvinden glädes väl
och sjunger var han går.
Men mig blev intet kärare än åldringarnas vila
i aftonron kring denna slättens hus,
och sommarskyn må fara och morgonvinden ila,
men jag vill också vila i dess ljus.
H Blomberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar