Folkvisenatt

 

Lövsångarn drillar än i gröna gömmen,
då natten kommer med sitt silverdis
och gripande som blommorna i drömmen
är backens havsblå ärenpris.

Idyllen famnar gård och fält och beten
och löven stanna i den stora ron.
Men genom all den trygga lummigheten
drar darrande en oroston.

Du, unga svärmeri - det är ditt väder,
det är din stund att stiga upp och gå!
Du söker stigar ingen fot beträder
och skogssus ingen lyssnar på.

Konvaljedunklet vill du komma nära
och andas in dess dövande mystik.
För din skull speglas månens tunna skära
och vita björkar i en vik.

Vad väntar du? Den lust du eftersträvar
är bortom varje jordisk bröllopssäng.
Du dröjer kvar fast gryningsljuset svävar
kring stilla gräs på daggig äng.

Snart skola åren all din längtan kuva.
Snart blåser hösten genom torra trän.
Och det är gott att stanna i den ljuva
folkvisenatt, som tonar hän.

G M Silfverstolpe: