O bröder, ni som lever kvar på jorden,
med mildhet döm oss nu - så är vår bön -
ty Gud, som hör de misskundsamma orden,
ska en gång skänka er sin nåd till lön.
Fem, sex vi hänger här på backens krön.
Nu ruttnat är det kött som förr vi gödde!
Uppslukade är vi som synd förödde,
en benrad blott, ett stoft av människan.
Så skratta inte ut den olycksfödde,
men be vår Gud att bli vår frälserman!
Fast lagen skickat oss till evigheten,
så spara, syskon, ert förakt och hån.
Vi människor, fast mången är förveten,
har inte klokhet fått i lika mån.
Så lägg ett ord för oss hos jungfruns Son
och stå oss bi, när nu vår kraft förtvinar,
så ej hans rika nådesflöde sinar
som ensamt helvetsglöden släcka kan.
Visst har vi dött, och själen oss ej pinar,
men be vår Gud att bli vår frälserman!
Oss regnens strida skurar bykt och tvättat,
vi svartnat under solens hetta svår.
I ögonhålorna har korpar sprättat,
ur skinnet har de pickat skägg och hår.
Ack, aldrig, aldrig, vilans timme slår,
för vindens il vi rasslande får gunga.
Se, hur vi hackats tätt av fåglars klunga -
en fingerborg är ej så märkt minsann!
Så fly vårt brödraskap, ni som är unga,
men be vår Gud att bli vår frälserman!
Envoi:
O Herre Jesus, mäktig över alla,
stryk ut vår skuld och värdes du befalla
att vi ej råkar under Satans bann!
Ni mänskor, skona oss från skämtets galla,
men be vår Gud att bli vår frälserman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar