Naturkär lekman
Min fordran är ej ringa på dig, o Himmelrik,
där milda harpor klinga bak valv och molnblå flik,
där starka tankar fara med vita syften på
och veka drömmar klara i ro och bedjan gå.
Hur arm var ökengrönskan på jordens torra fält,
hur fåfäng röda önskan i öknens kärlekstält!
Hur svag fick lärksång klinga vid sus från träd och vik...
Min fordran är ej ringa på dig, o Himmelrik -
ty om du äger bara en doft från armods jord,
ett eko av den snara och gråa sångarns ord,
må harpa mindre klinga för mig i mild musik...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar