Min tid är förslösad, mitt liv är förbi!
I livet jag skenbart förblir några år,
men utanför det lik förbannat jag står.
Vad skriaren sig i affekt föresatt
blir aldrig förverkligat. Vanvettets natt
förhindrar var ansats till reformation
och nekar den arme den läkande ron.
En dag skall det jordiska onda ta slut,
då virriga huvut till graven bärs ut.
Vad resten belangar är stackarens hopp,
att aldrig ur graven behöva stå opp.
A Holmberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar