En sorgsen fågel bor i dina ögon.
Den sitter stum ifrån den stund jag gav dig
ett stammande besked att jag höll av dig.
Du vet? Här slutar vägen innan den har funnits.
Vår kärlek skulle fått bli kvar vid drömmens flöden,
som vaken är den icke stark som döden...
R P Olofsson:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar