Brr! Beständigt droskor skramla!
Väntsaln är ett marknadstorg.
Herrar med cigarr sig samla,
fruar med sin äppelkorg,
jungfrur med sin kaffepanna,
dadda med sin lilla Nanna,
medan Calle satt sig bred
på sin halva smörgås ned.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Upp med dörren!
Klar maskinen!
Var tar sin, så tar jag min;
tjocka frun i krinolinen
pinar sig i vagnen in.
Alla sig mot fönstren sträcka,
Calle mutas med en knäcka,
Dadda sjunger lulli tuss,
pappa får en avskedspuss.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Allt är märkt, som det skall vara.
– Åh, här sitter man galant!
– Se om elden, kära Clara!
– Lycklig resa, söta tant!
– Hälsa faster! Skriv med posten!
Akta gurkorna för frosten!
– Se, där kom herr Luns för sent!
– Vänta!
– Kan ej.
– Sapperment!
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Piii ... Nu rörs den långa raden,
tung liksom en Noaks ark.
Som ett moln försvinner staden;
där är ju vår gröna park!
Hör, Vårt Land sjungs på balkongen,
men i skenans dån dör sången.
Vågor i vår glada sjö,
vackra minnens stad, adjö!
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Detta får var dag jag höra,
arme järnvägsstyrman, ack!
Ständigt röra, föra, köra,
pick och pack och snick och snack.
Tålig kliver jag på steget,
tittar i var vagn så eget,
som en stum och hövlig björn,
knipsar av biljettens hörn.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Och så rulla vi i världen
ständigt bort i samma spår;
två minuters halt på färden,
tills en smörgåsrast man får.
Mumsa fort! Man åt sig raffe
munnen full med kokhett kaffe.
– Var är Calle? – Han slapp ut.
– In med huvudet förut!
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Skogarna som getter springa,
bergen lunka oss emot,
åar under oss sig slinga,
sjöar bölja vid vår fot.
Bort fly broar, gårdar, grindar,
telegrafens tråd sig lindar,
buktande från stolpens stam,
i en vågig linje fram.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Nu är ett parti vid hamnen,
visselpipan ljuder halt.
Vänner stå med öppna famnen,
kyssar smälla överallt.
Calle ruskas upp ur luren,
och på mormors armar buren
vaknar Nanna, röd om hyn,
vid en pepparkakas syn.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
Jag allena får ej vila,
ingen trycker här min hand,
ångan visslar: ila, ila
till de obekanta land!
Tiden tröttnar ej i vingen,
världen väntar här på ingen,
skenan rasslar, tendern gnyr,
och mitt liv med röken flyr.
Klockan slår,
tiden går,
var sekund är här ett år.
