Du ser hur svårt jag strider.
Mitt hjärta trött av tunga band
i hopplös kamp sej vrider.
Mitt kval i ord jag ej får sagt,
det onda fick så väldig makt,
som brand i bröstet svider.
Ja, hjälp mej du som hjälpa kan,
till dej min bön jag vänder.
Du stred ju själv och övervann,
så mörkrets makt du känner.
Min nöd är stor, i natt min själ:
kom till mej du som vill mej väl
och räck mej dina händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar