vid Jakobs kyrkas portal.
Han blandar sitt tjut med toner
av sorglig passionskoral.
Det snöar vått och det regnar,
och blåsten håller jakt.
En ensam droska skraltar
framåt i koralens takt.
Den stilla passionspsalmskvidan,
den klagar i sorg och ve,
den tränger ur packad kyrka,
den tränger till tomt café.
Och det är så sorgligt och ledsamt,
och ingen törs vara glad,
och kärringar sitta i kyrkan
och gråta och sucka i rad.
De gråta visst över någon
med mager och sargad tors
- en, som är blek och blodig
och hänger på ett kors.
H Söderberg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar