Herr Meyer

En wienare - förstå mig väl,
herr Meyer tror jag han sig kallar -
kom med en mjölnare i gräl,
jag minns ej mer av vilket skäl.
Alltnog, från kejsarstadens vallar
han reste i affärer bort
och hamnade så innan kort
bland Schwarzwalds öde berg och tallar.
Där såg han mellan klyft och sten
en liten bäck så sakta välla.
"Vad är den lilla där för en?"
"Jo, herre, det är Donaus källa."
"Potz tausend! Donau? Den där?
Då kan jag ju med lätt besvär
ett vackert puts i verket ställa."
Herr Meyer är en fiffig man;
i bäcken ned sig sätter han
och dämmer den, så gott han kan.
"Se, det var knäppen, kan jag finna!
Det här blir mjölnarnas ruin.
Jag tycker vad allt folk i Wien
skall göra för en häpen min,
när Donau hör upp att rinna!"

Förlåt, det är visst indiskret,
att jag ej för en fråga väjer,
men säg i all förtrolighet,
herr censor - heter ni ej Meyer?

Z Topelius: